Dystert att tre unga män mister livet, ihjälskjutna, avrättade!
En så trist vecka och ett så trist avslut på tre unga liv, knappt påbörjade. Det är just när världen är som mörkast som skapandet känns extra viktigt. Att skapa något för eftervärlden att ta del av som är enbart av godo. Trivialt kan tyckas, man gräver, planerar och planterar. Det är 400 meter mellan likgiltighet över människoliv till trädgårdskonst. Så nära men ändå evigheter bort. Tänk om jag lyckats få med killarna till trädgården istället! Att få sitta ned och begrunda vackra saker, skapa liv istället för att släcka liv.
Hur blev det så här? Jag kan bara be om ursäkt att jag som en del av samhället stått vid sidan och låtit det komma till den här punkten. Vilket slöseri på framtid!
Det blev lite pyssel i vilket fall. Några plantor hittade nya hem.
Juniperus chinensis 'old gold'
Juniperus procumbens 'nana'
Troligen en Pinus Mugo som jag var tvungen att evakuera från trädgården. Kommer bli bra i kruka om några år.
Katsura
En mörk helg minst sagt!
God morgon Daniel!
SvaraRaderaEtt tänkvärt inlägg som saknar ett bra svar. Jag har envist hållit fast vid tanken att vi människor behöver varandra, att vi måste hjälpas åt för att alla skall få ett gott liv. Idag slits samhället isär och avståndet mellan vi och dom bara växer. Jag har inget bra svar hur vi kan förhindra det.
I trädgården lär vi oss att vårda det levande och om vi lyckas får vi tusenfalt tillbaka. Vi lär oss att allt hänger samman och är beroende av varandra. En kunskap som kan och borde tillämpas överallt.
/Gunilla
Ja visst är det svårt att hitta ord! Låt oss fortsätta skapa och sprida liv och grönska.
Radera