Vi närmas oss slutet säsongen, och vilken säsong sedan! Ingen vanlig säsong i trädgården utan en högst ovanlig säsong pga. pandemin. Skillnaden är att när det gäller trädgården så har pandemin fört med sig endast positiva saker. När det inledande kaoset lagt sig en aning öppnades en mängd möjligheter när allt utanför trädgården blev omöjligheter. Utan resor, besök, turer, shoppingrundor, möten och allt vad jag normalt sett gör så blev det närmast 100% i hemmiljön istället. Tänk om jag inte hade min trädgård! Vad hade jag fyllt dagarna med? Turerna i trädgården har blivit många och givande, de skänker en ro och ger tillfälle att koppla av och skänka några tacksamma tankar.
En filmad tur i trädgården.
Det är under rundorna i trädgården som jag på djupet hinner reflektera över både trädgårdens och livets skavanker och tillkortakommanden. Även en del positiva framgångar hinner noteras. En sak som slår mig så här mot slutet av säsongen är föränderligheten över tid. Det som var tongivande och iögonfallande i maj har nu smält in i den gröna paletten igen, för att sedan komma tillbaka när höstskruden ska visas upp. Vart tog Magnoliorna vägen, eller Azaleorna? I den kompakta grönskan har de blivit en del av den gröna helheten där endast bladform och vissa nyanser avslöjar den mångfald som finns.
Wisteria Sinensis, Blåregnet fortsätter sin strävan att ta över pergolan. Nu med blomning i September i stället för maj som vanligt. Tydligen är det kopplat till beskäring, näringstillgång och flertalet faktorer och vi får se vad våren har att erbjuda.
Här samsas Sakura-körsbären med japanska lönnar och formklippta barrväxter.
Uppe på berget trivs ett myller av växter. Grönt mot den svarta inramningen, klart effektfullt om jag får säga det djälv!
På det hela taget en mycket bra säsong som nu går mot sitt slut. Planering, städning, förvaring och andra bestyr tar nu så sakta över. Nu ska jag fortsätta bygga hyllor i vinterkällaren och jobba med belysningen.