Krukkonst är det som gäller

Nu byter jag plattform och flyttar till ny blogg och hemsida. 

Samma goa trädgårdsintresse och lika spännande projekt i trädgården på Ingarö I Stockholms skärgård.

Tack för alla tittar och välkommen in i det nya.

Krukkonst.com

Parkslide, en ny favorit!

Tänk vad lustigt det är med växter, och hela tanken med att odla saker, att få dem att trivas och växa. Det spelar ingen roll om man är gurkfantast, bonsaiexpert eller allmän trädgårdskreatör, växterna ska må bra och ha en tillväxt. Alla växter har ju dock olika förutsättningar att klara det lokala klimatet och kan vara nog så kinkiga i hur det vill ha det för att nå den bästa tillväxten. Vi sätter upp skyddsnät när det är för varmt och vi gödslar med olika NPK och vattnar och sjunger vaggvisor. Ändå kan det vara nog så svårt att få ett bra resultat! 

Sen finns det växter som Parkslide! Du kan köra över den med traktor, mörklägga den i två år, utsatta den för allt som växter normalt inte gillar, och den står där lika grön och frodig och ser nästan lyxig ut.

Den nu mytomspunna invasiva växten har försökt saltas bort, värmas bort, klippas bort och säkerligen 50 andra husmorskurer.

 I Höstas såg jag att växten börjat skjuta upp stammar på andra sidan stenplattorna och då bestämde jag mig för att på allvar börja bekämpa otyget.

Det finns bara ett hot mot den och det är bekämpning med Glyfosat, som i sin tur endast får användas av trädgårdsnissar med behörighet.

En trädgårdsnisse med behörighet har bekämpat Parkslidet med besprutning  och stam-injektioner vilket bara ska ske på hösten efter blomning, men innan första frosten. Medlet tas då med ner i rötterna när växten tar tillbaka all energi för att lagra under vintern. En gulnad av bladen är det första tecknet på att Parkslidet tar skada av behandlingen.

I våras 2024 och efter större delen av sommaren har inga nya skott visat sig, vilket är ett gott tecken att den är kraftigt försvagad. Besegrad är den definitivt inte vilket är ett under efter den behandlingen!

Sensommar och de första skotten börjar visa sig. Vissa experter hävdar att Parkslide ska få växa sig stor igen, för att tömma rötterna på energi, innan ny behandling sätts in. Jag å andra sidan vill inte ge den möjlighet till minsta gnutta solsemester och ringer in en trädgårdsnisse med behörighet.

Från lyxigt grön till ganska dassigt hängande på mindre än 24 timmar

Aktiva rötter under plattorna. I absolut mörker skjuter monstret ut nya vita tentakler att leta efter solljus och nya möjligheter till fortsatt liv.

Alla plattor bort där en stor del rötter finns. Längst ned till vänster på bilden ser man ett utbrott av nya rötter som efter behandling blir bruna och dör bort

Efter 25 år av trädgårderande säger studierna att alla växter behöver solljus för att överleva, vissa mer och andra mindre och jag kommer fortsätta jaga alla levande delar tills jag vet att den är helt borta. Jag måste dock ge Parkslidet en eloge för den kamp som erbjuds, den är en riktig överlevare! Jag minns filmen The Martian där Matt Damons karaktär ska överleva på planeten Mars genom att odla potatis i sin egen avföring. Hade han hållit sig till Parkslide hade skörden blivit överdådig även utan avföring och de nya skotten ska tydligen vara ätbara och påminna om sparris, bara en sån sak! 

För oss på jorden så går sparris går dock att köpa i matbutiken så Parkslide kan vi utrota helt och aldrig mer odla i Svenska trädgårdar.

Säkerheten först

Ja för växterna! Den där känslan att komma hem från jobbet utan att rådjur eller älg betat eller fejjat sönder sönder något....halleluja!

Efter att bilderna togs har jag påbörjat planteringen av de karaktärsträd som ska bli en del av den inhägnade gården, framförallt några större varianter av praktmagnolia (Magnolia Soulangeana). Dekorativ större sten har manövrerats på plats och till det plantering av den marktäckande barrväxten Amerikansk krypen (Juniperus horizontalis 'Blue Chip'). I ett halvskuggigt läge satte jag några mindre plantor av körsbärsbenved (Eunymus Planipes) som jag drivit upp från frö.

och bänkar, massor med uppställningsplats. Avdelningar för bonsaier och avdelningar för övrigt material på tillväxt. Plats finns, lyx...

En allé vore fint

Entrén till fastigheten bli ju även entrén till trädgården. Hur många gånger har jag inte passerat genom kungsträdgården och slagits av den prakt som de japanska körsbärsträden prunus Accolade ger. Nu ligger jag 70 år efter den planteringen, men någonstans måste man börja.

Bara att få tag på en större mängd högstammiga körsbärsträd visade sig vara en utmaning i sig. Till slut lyckades jag få tag på 12 av 24 önskade träd. Dock valde jag den något högre varianten Prunus Serrulata Kanzan.

En låda godis levereras. Angenäm överraskning att träden var så stora.

Tur att min käraste ägodel, min Volkswagen transporter, klarar en hel del. Jag fick binda upp svansen innan avfärden.

På säker mark efter en del slit med i och urlastning.

De första sex träden är redan i backen för ena sidan av allén. Resten blir till helgen.

Härliga tider i trädgården, som alltid!

Att börja om

Tänk att få börja om på nytt, med helt nya förutsättningar. Här finns det svängrum för både stora idéer och maskiner. 

Alltid spännande att sätta ner skopan och påbörja arbetet med dammen. Hur djup kan den bli med tanke på det kringliggande berget. Här vill jag ha tillräckligt djup för Koi-karpar och gärna näckrosor i ena delen.

Frentab uthyrning levererade maskin till dörren, servicen i övrigt av absolut toppklass. Det är en investering som spar både tid och rygg.

Svårt att få till djup och perspektiv med mobilkameran, men det blev en rejäl grop innan berggrunden nåddes.

Samtidigt beställde jag ett lass med prima trädgårdsjord. Samt två tonn surjord i säck. Här ska grävas en allé för japanska körsbärsträdet Prunus Kanzan och anläggas en parkliknande del med japanska lönnar, Magnolia och Rhododendron som bas.

Mitt bland älg och rådjur måste jag dock först få till ett skyddande staket. Plintgjutning har det blivit och stolpar med ram är resta.

Den inköpta transportbilen är verkligen trädgårdsnördens absolut bästa vänn! 

Det ska bli en mysig innergårdskänsla med bänkar för alla bonsaier och övriga sticklingar m.m.