11 år senare..så sitter jag och nystar i mitt trädgårdsliv, vilken resa!, inte hade jag då trott att det var här jag skulle lägga passionen och skaparglädjen, när jag utmanades av min första rosbuske för säkerligen över 20 år sedan. Troligen väcktes glädjen redan i unga år vid mors kolonilott även om jag föredrog att sitta med metspöt och doppa flötet i den lilla ån som rann förbi koloniområdet. Den lilla odlingsbara fyrkanten var dock en god fyndighet för den som behövde mask, och jag är tämligen säker att jag blev lurad att vända på jorden i tron av att det var masken som var målet.
Balkongodling och växter i kruka är ett annat kapitel! Under hela uppväxten vill jag minnas alla dessa småkrukor på fönsterbänkar och odlingslådor av alla de slag. En prunkande balkong ute i förorten var verkligen en liten liten oas mitt i betongen. Idag kan jag förstå hantverket och uppskatta jobbet som ligger bakom trädgårdsfolkets idoga krattande, klippande, forslande och planterande, då inte lika mycket. Dock har det satt avtryck och kanske var den utlösande faktorn till att jag inte bara kunde passera förbi den skrangliga, misskötta rosbusken på bostadsrättsföreningens innergård för 20 år sedan.
Den dagen började något att gro bokstavligt talat! Vad kan man odla? Hur, och på vilka platser? Jag har sedan dess byggt upp och levt i ett par trädgårdar och måste erkänna att nördigheten sedan länge har passerat vad som får anses normalt. Hur många latinska växtnamn är ok att kunna? Hur många timmar är friskt att spendera framför Youtube och titta på videor med instruktioner som beskriver hur vissa japanska tallar ska beskäras? Jag hävdar dock med bestämdhet att det finns betydligt sämre besattheter att "drabbas" av.
De senaste 11 åren har den skrangliga rosbusken bytts ut mot större projekt, varken mer eller mindre betydelsefulla, men säkerligen med en större kunskap och förståelse för samspelet mellan trädgården och människan.
I den här trädgården har jag levt ut drömmar och meditativt skapat efter hjärtats lust, inga ritningar, bara ren skaparglädje! Här har jag haft kittlande förväntningar på nya inköp och fått känna på glädjen när saker blir just så bra som man planerat, och ibland lite krasst fått konstatera att en del tankevurpor förekommit. Det är väl det som utvecklar antar jag. Jag tror jag har ett namn på varenda växt och kan redogöra för varenda sten, så väl känner vi varandra jag och trädgården. Kanske låter det lite trevande, men jag ser den som en sann vän som jag har gjort en lång resa med. Vi dricker kaffe tillsammans, vi skrattar åt vinterns grepp och inväntar tillsammans vårens ankomst med allt vad det innebär.
Den här våren blir dock väldigt annorlunda och lagom till prakten i juni kommer det nya ägare till trädgården, huset får de på köpet. Vilken utmaning och vilken möjlighet att få fortsätta att utveckla den här trädgården. Jag får konstatera att det har varit en fantastisk resa som tar slut för min del och påbörjas för någon annan.
Nu blir det ett nytt boende utan någon jord att stoppa fingrarna i och istället blir det stora terrasser och krukodling i alla dess former. Hur länge jag kan hålla mig borta från trädgårdsanläggning vet jag inte, men jag ser redan fram emot en ny utmaning och ett nytt skapande.
Hälsningar från en trädgårdsvän till en annan
